Lite blod har det också spillts faktiskt, men i huvudsak har den senaste månaden handlat om köket i Tappebo. Och i samband med det har det utsöndrats en massa svett och även en del tårar. Häng med!

Redan i höstas började planerna smidas för köket i sommarstugan. Det var inte optimalt. Varken kosmetiskt eller praktiskt. Så våren 2019 skulle det ske.

Rivningen började i mitten av april. Jag och Björn slet ut allt utom diskbänk och ugn/spis. För helgen därpå skulle vi fira påsk och dessutom ha besök av farmor och farfar. (Taket var extra kul. Noga uppspikat av förre ägaren Sten för 50 år sedan…)

Jag hade kommit på att eftersom huset är timrat, och vi har en fin synlig timmervägg i hallen, kanske det finns mer timmerväggar att ta fram i köket. Det är snyggt tycker vi och när Björn var uppe tidigare i våras så kikade han bakom kylskåpet och där fanns mycket riktigt en timmervägg. Glädjen var stor och vi planerade att ha synligt timmer hela vägen från ytterväggen och ca 2,5 m in i rummet, där väggen är klädd i en målad träpanel.

Men. (Och det här vet man. Men det gör inte besvikelsen mindre.) Man vet aldrig vad man hittar i ett gammalt hus. Och i det här gamla huset visade det sig att just den där timmerväggen bara var ca 75 cm bred. Resten var isolering och bark i princip.

Fail nummer 1. Jaha, då var det bara att tänka om. Istället för bara tapet på fönsterväggen får det bli tapet här också. Men då måste det reglas och gipsas först. Gaah!
Tur att jag har världens bästa pappa som kunde ställa upp och hjälpa oss. Så på tisdagen åkte han och jag upp igen och han trollade upp en vägg för målaren att tapetsera på efter påsk.

Värt att nämnas är också att innan allt det här drog igång var Pelle murare på plats och putsade in vår öppna spis. Den binder liksom samman köket med resten av rummet så det var tvunget att ske i samma veva. Den var delvis i rött tegel från början men nu är den alltså putsad, vitmålad och inte lika ful, helt enkelt.

Okej. Nästan hela köket rivet. Vägg reglad och gipsad. Nu kunde det bli påsk. Jag hann bara hem och vända, för nästa dag var det onsdagen före Skärtorsdagen och vi åkte upp till stugan igen. Jag spenderade dagarna med att bygga stommar och lådor. Resten av familjen firade påsk, lekte med barnen och städade upp på tomten. Det har jag dock inga bildbevis på.

Annandag påsk var dagen då resten av köket åkte ut. Nu hade vi varken vatten eller matlagningsmöjligheter längre.

Följande fredag var det dags för nästa par gamlingar att åka upp. Jag tog med mig mina föräldrar redan på morgonen och åkte raka vägen till sågverket för att få lite tillsågad panel. (Ja, för det är ingen sport att köpa färdiga lådfronter och luckor och bara nöja sig så.)

Under fredagen hade vi fortfarande besök av målaren som tapetserat under veckan. Han slutförde köket och sovrummet. (Ja, det är väl lika bra att renovera extra mycket på en gång.) I köket blev det Söndagsmorgon av Josef Frank och i sovrummet fläskade vi på med Alicia från Boråstapeter. Ingen minns en fegis. Mer av sovrummet kanske jag visar en annan gång.

På kvällen kom Björn och barnen också. Och framför oss låg 5 dagar av köksbygge. Pappa och jag kämpade på i köket. Björn målade som en galning och mormor vaktade barn och skötte markservicen. Som ett väloljat maskineri alltihop. Bortsett från en del missöden, men det är visst sånt som händer när man snickrar har jag fått höra. Dessutom kan man alltid skylla på att gamla hus inte har en enda rät vinkel.

Vi sparade alltså den där lilla stumpen av timmer. Jag blev envis och ville inte släppa idén helt. Det kanske ser helkonstigt ut. Men jag bjuder på det och älskar mitt timmer!Kylen hamnar i ett helt eget hörn, liksom utanför köket. Det var en av våra intelligenta vänner som föreslog detta för att kunna få ett ordentligt kylskåp utan att behöva ha högskåp inne i det lilla köket. Det blir superbra. De stommarna har vi byggt in i samma slags panel som väggarna där. Eller, samma slags panel är det ju inte. Vi har fuskat, men det ser likadant ut, och det är ju det som räknas.
Pappa hann kakla också, men proffshjälp från Hedda.

På onsdagkvällen åkte vi hem efter ett väl utfört arbete. Nästan inget blev som vi hade tänkt oss. Men om vi inte berättar alla små avkall vi har gjort så är det nog ingen annan som kommer att se dem. Så nu går vi bara vidare.

Torsdag kväll åkte jag upp igen. Det var en hel del panel kvar att limma fast och en del bänkskivor att betsa och lacka och stommar som skulle målas och… ja. Det var helt enkelt en hel del kvar att göra. Så jag fick en dags försprång. När helgen var över hade både jag och Björn hunnit bryta ihop och gråta över eländet och av ren utmattning, både fysiskt och psykiskt. Men det gick snabbt över och nu kör vi bara på tills det blir klart.

I helgen kör vi ett race igen och hoppas att vi tar fler steg framåt än bakåt, så är vi nog snart i mål. Fortsättning följer.