Vi överlevde, med bravur

Att flyga över Atlanten med en 2,5-åring och en 9-månaders bebis… Inte det roligaste man kan ägna sig åt.
Inför resan var vi förberedda på kaos, gråt och tandagnisslan. Vi hoppades givetvis att det skulle gå bra, men trodde inte riktigt på det.
Heddas väska var laddad med pussel, böcker och fullmatad iPad. Olle hade vi ingen riktig plan för utan tänkte att det skulle bli en massa travande i gången och lek med prasslig spypåse. I bästa fall. Verkligheten blev annorlunda.
Ingen av barnen sov under den korta flighten till Dublin. Olle slumrade i 10 minuter men sen gick det inte mer. De var båda på bra humör, men det kändes ändå lite olycksbådande inför 7-timmarsflighten.
I Dublin hade vi tänkt låta dem springa av sig och äta mellis. Men planet var sent redan från Arlanda, så vi fick istället springa, med varsitt barn i famnen, från den ena gaten till den andra och svettas igenom två stressade säkerhetskontroller. Men vi hann.
Dock blev det ingen tid för barnen att röra på sig eller äta mellis. Hedda fick en banan medan B fyllde tullpappret innan vi passerade den Amerikanska tullen (i Dublin! Oväntat, men det gjorde ankomsten till USA sjukt smidig). Olle fick snällt vänta tills vi kommit in i nästa plan. Men det gick bra. Som vanligt tar det ju hundra år att faktiskt lyfta, även om det är ”final call” och man sladdar in som några av de sista passagerarna.
De goda nyheterna var i alla fall att vi fått bra platser och en bassinet (säng) till Olle. Det sista som hände innan vi lyfte var också att mannen som delade stolsrad med oss fick chansen att flytta, och tog den! Vi fick alltså fyra säten för oss själva.
Olle var vid det här laget (efter kl 16 när han vanligtvis har sovit två gånger) ordentligt trött och somnade i min famn under starten. Hedda, not so much. Men hon var nöjd och glad med sina böcker, pussel och appar.
Bassineten var en kartong i wellpapp med tre små kuddar som madrass och en filt. Men den fyllde sitt syfte och Olle fick flera timmars sömn i den, om än ganska upphackat. Hedda körde på till 22-tiden nånting. Det gick inte att sova liggandes på två säten eller på golvet med filtar och kuddar. Hon var för speedad. Men tillslut slocknade hon, sittandes. Då kunde vi så småningom flytta ner henne på golvet där hon hann sova i 2-3 timmar innan vi fick väcka dem båda för landning.
Allt som allt gick det bättre än vi vågat hoppas på. Och nu, 1,5 dygn efter landning har de kommit in förvånansvärt bra i den nya tidszonen. Jag tror att hemresan är mindre spännande och därför skulle kunna gå sämre. Men då flyger vi nattetid så med lite tur är de båda så trötta att de somnar ändå.
Varsågoda för orimligt spännande läsning. Här kommer bildbevisen.

20131225-043747.jpg

20131225-043821.jpg

20131225-043841.jpg

20131225-043853.jpg

20131225-043913.jpg

20131225-043944.jpg

20131225-044012.jpg

20131225-044026.jpg

20131225-044041.jpg

20131225-044052.jpg

20131225-044115.jpg

20131225-044126.jpg

20131225-044137.jpg

  0 comments for “Vi överlevde, med bravur

  1. Mor
    25 december, 2013 at 17:18

    Så underbart!! Vi ser att ni har det bra därborta!! Hälsa alla och en god fortsättning och vi hoppas äå samma lyckade flygresa tillbaka! Kramar från oss alla i Malmö genom mamma!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *