Ja, hörrni. Här sitter jag och är arbetslös. Helt på eget initiativ. Eller, det var väl främst min hälsa som sa åt mig att det inte var riktigt hållbart att ha en anställning som jag bara blev sjukskriven ifrån. Så jag sa upp mig för snart två månader sedan och har mått mycket bättre sedan dess. Det var helt rätt beslut, även om det kändes lite läskigt att säga upp sig utan att ha ett annat jobb att gå till. 

Men nu blev det så. Och jag lägger ungefär all min tid på Stinas Repriser (när jag inte söker jobb och aktivitetsrapporterar till Arbetsförmedlingen och tidrapporterar till A-kassan och fyller i personnummer och loggar in med mobilt bank-id på tusen olika ställen för att logga allt jag gör. Det är inget skämt att det är ett heltidsjobb att vara arbetslös.).

Något som blivit oerhört tydligt för mig de här två månaderna är att jag inte vill ha ett jobb på ett kontor igen. Jag vill inte åka till samma ställe varje dag och sitta framför en dator i åtta timmar. Jag får klåda när jag tänker på det. Jag vill fara runt och fixa och dona. Vi får väl se hur det blir med den saken. Men det är dit jag vill i alla fall. 

Jag hade ingen intressant slutkläm till det här inlägget. Jag behövde bara ha något att göra medan jag väntade på att få logga in och aktivitetsrapportera hos Arbetsfömedlingen.