Jag minns inte längre hur idén föddes, men jag tror att B såg nåt på internet om att använda ett Kockumsfat som handfat. Och det skulle ju verkligen passa som hand i handsken hos oss. Så vi ropade hem ett fat på Tradera och hittade några breda gamla brädbitar som skulle funka som bänkskiva. Och så blev det tillslut dags att skrida till verket.

(Jag har tyvärr inga bilder på processen, men det är inte kärnfysik, så jag tror ni fattar.)

Bottenventil och vattenlås stod på inköpslistan. Och när jag kom till Bauhaus så blev jag rekommenderad en lösning som jag gillade. Bottenventil och vattenlås är liksom kombinerade vilket gör det mycket enkelt att göra rent. Utan att behöva skruva isär ett vattenlås. Det sparar dessutom plats under handfatet där vi hade tänkt ha hyllplan för extra förvaring.

Hål borrades i Kockumsfat och bänkskiva. Kockumsfatet var lite svårforcerat. Jag ville ju inte att emaljen skulle gå sönder så mycket. Men det gick bra. Lånade hålsåg av min käre far.

Sedan monterade jag alltihop plus blandaren och njöt av ett slutfört arbete. Nu var det dags för rörmokaren att koppla ihop allt.

Men när han gjorde det och vi satte på vattnet så blev det väldigt blött. Vi fattade inte varför. Alla packningar och gummiringar satt där de skulle. Men så kikade rörmokaren ner i bottenventilen och såg att den hade bräddventiler. Alltså såna hål som brukar sitta i handfat för att det inte ska bli översvämning. Den här bottenventilen har visst egna såna hål. För normalt sitter den ju i ett handfat av porslin som då är förberett för det. Men vår bräda var inte det…

Jag skämdes som en hund. Har nog aldrig känt mig så korkad. Jag hade ju liksom sett de där hålen, men inte reflekterat över att de hamnade i inuti träskivan. Jag tänkte att vattnet rann på insidan av det ”bottenventilsvattenlås” som sitter inuti. Men nej. Det gjorde det alltså inte.

Så. Nu hade vi plötsligt en väldigt blöt bänkskiva och ett mycket stukat självförtroende.

Men. Jag skruvade isär alltihop för att ge träet chans att torka. Och så frågade vi lite smarta människor (min bror och min far) om de hade några idéer. Och det hade de!

Pappa hade nån slags lagningsmetall som man kunde knåda till och täppa till hålen med. Så jag pillade med det och sen kom B på att vi kunde köra ett lager vulktejp utanpå för att säkra upp lite extra.

När vi ändå höll på passade vi på att behandla hålet och hela träskivan med hårdvaxolja (borde vi naturligtvis ha gjort ändå för det slipps ju alltid när det bortas tänder och tvättas händer). De fula vattenmärkena efter läckan slipade jag lite på innan jag oljade och vips så ser den ut som ny. Fast ändå gammal.

Så. Det var mina misstag som förhoppningsvis kan hjälpa någon annan att undvika samma tråkigheter.

En sista grej. Bästa tipset! Bottenventilen blir inte försänkt i Kockumsfatet som i ett vanligt handfat, som ju liksom är skapat för just det. Hade jag försökt göra det så skulle emaljen ha spruckit som ett äggskal. Men utan att försänka så sitter bottenventilen några millimeter för högt, så att vattnet inte kan rinna ut helt och hållet. Det skulle alltså ha samlats vatten i botten på fatet vid varje användning.

För att lösa det använde vi lamineringsepoxi. Det här tipset vet jag att vi hittade online, men den personen verkar ha använt vit epoxi och det såg lite trist ut mot det ljusgula handfatet. Så vi tog klar/genomskinlig.

Inte svårt alls och blev superbra! Blanda till lagom mängd i en plastmugg (eller något annat som du kan slänga sen). Två delar bas och en del härdare. Behöver inte vara exakt. Jag körde på känsla och det gick fint. (Det blev ganska många små luftbubblor när jag blandade, men de försvann av sig själva medan det härdade.)

Sen hällde jag försiktigt ut det i det färdigmonterade handfatet, tills det nådde kanten på bottenventilen (utan att det rann över!). Som sagt, det handlar om kanske 2 mm, så det behövs inte särskilt mycket. Det tar ca 20 timmar tills det är helt genomhärdat. Och nu har vi en fin blank botten, där vattnet kan rinna ut ordentligt.

(Den uppmärksamme läsaren ser kanske att kranen inte är helt centrerad över handfatet. Det beror på att avståndet mellan bottenventil och kran är för lågt för att kunna lyfta upp ventilen och rengöra den vid ev stopp. Det går naturligtvis att lossa på kranen vid behov och vrida den åt sidan för att komma åt, men nej, orka skruva loss den bara för att pilla bort lite hårstrån från ”bottenventilsvattenlåset”. Vi gjorde såhär istället.)