Andra halvlek

Vi kom alltså fram till Amerikat utan problem. Vistelsen flöt på likaså med en strålande värd som tog orimligt väl hand om oss. Så bortskämda har vi nog aldrig varit. Tack Jonathan!

När hemresan stod för dörren vågade jag inte hoppas på en lika smidig flight som på vägen dit. Det kändes inte riktigt möjligt. Men barnen briljerade även denna långa resa. Olle sov nästan hela sträckan Boston – Dublin. Hedda somnade sent och fick bara 2 timmars sömn, men hon var lugn och trevlig så det gjorde ju inget. Mellan Dublin och Stockholm sov de båda två så när vi kom fram hade Olle nästan ett fullt sovkonto, medan Hedda gick på ångor med bara 3,5 timmars sömn på en natt. Någon tupplur efter lunch ville hon inte ha heller så när det var dags att somna för kvällen gick det ganska lätt. Hon somnade sittandes i soffan.

Första natten hemma gick sådär. Hedda sov, med några korta avbrott då hon kom intassande till oss. Men hon gick snällt tillbaka till sin egen säng båda gångerna och somnade om.

Olle däremot. Han vaknade 22:40 och tyckte att han hade sovit klart. Först försökte vi söva honom i hans egen säng, men efter en dryg timme gav vi upp och tog med honom in till oss. Då kunde i alla fall föräldrarna ligga ner, även om han ville krypa runt. 01:30 gav han tillslut med sig och somnade. Vi vaknade inte förrän Hedda kom in och väckte oss vid 09:30. Så sent har ingen i det här hushållet sovit på 2,5 år.

20140101-123925.jpg

20140101-124019.jpg

20140101-124119.jpg

20140101-124145.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *